När jag vaknar & Robin redan har åkt till skolan, så svämmar ensamheten över mig. Jag känner mig så fruktansvärt ensam & tiden står still för en stund. Just då börjar man tänka på livet där hemma, hur mycket man saknar sin knäppa mamma & sin jobbiga lillasyrra. Till och med den fule lille Challe-hundens slickande i ansiktet saknar jag när denna känslan kommer. Jag undrar ofta hur livet hade varit om jag inte valt att åka till Australien. Hade jag suttit där på hemköp & klickat varor under dagarna, hade jag börjat plugga, hade jag varit i Italien eller hade jag åkt ner hit på semester men redan varit tillbaka hemma?

Jag kan inte beskriva hur tacksam jag är att jag har Robin. Han är något av det bästa som någonsin funnits i mitt liv & det är sånt man ska ta vara på. Han är en sån som jag kan vara precis mig själv med - dvs. den galningen som kan springa runt i lägenheten & låtsas vara en flygplan eller som sätter sig ner på marken när hon inte orkar gå längre under våra promenader. Jag vet att han alltid finns där & skulle göra vad som helst för min skull - precis som jag skulle göra för honom. Vi skrattar, gråter & skriker med & åt varandra - men älskar varandra lika mycket för det. Det är viktigt att kunna dela känslor & argumentera ibland - det är ju då man lär sig mest om hur den andre fungerar.

Vi är så fruktansvärt olika & lika på samma gång att det nästan är lite konstigt. Vi stöttar varandra & pratar om saker vi tycker är viktigt som oviktigt.

Man måste våga säga emot i ett förhållande, men också kunna se det från ens partners syn. Jag säger alltid emot Robin - även om jag vet att han har rätt. Alltid, alltid, alltid. Han kan ju inte ha rätt? Han är ju kille! Jag är tjej & jag har alltid rätt låter ju mycket bättre än Jag är kille & jag har alltid rätt - eller hur?

Men sen, när vi inte tjafsar längre, då kommer sanningen fram & jag kan erkänna att jag hade fel. Våga erkänna misstag är viktigt - även om man inte vill :)

Jag älskar Robin av hela mitt hjärta & skulle aldrig kunna berätta hur tacksam jag är att jag har honom. Han är bäst i världen & jag litar & finns här för honom till 110% !

Jo, att trots hur mycket man älskar någon - så hatar jag när han lämnar gröt-tallriken på diskbänken utan att hälla vatten i den & den står där torr & äcklig när jag vaknar. Alla har sina brister :) Killar säger jag bara ...