Idag vaknade jag med en stor sten i magen för första gången. En stor, fet, tung sten. Det är sällan jag blir nervös eller illa tills mods, men idag är en dag när jag inte vet vad som väntar & detta bestämmer min kropp sig att skapa oro av. Jag ska nämligen köra HALKAN. Jag vet, jag vet - alla ni som sitter där & redan gjort den säger -"DET ÄR SÅ ROLIGT! DU KOMMER ÄLSKA DET! MAN KAN INTE MISSLYCKAS!". Det är just det jag inte vill höra - att man inte kan misslyckas. Tänk då om jag blir den första ? Självförtroendet är på topp, haha. Nej, jag är bara nervös. En del av mig mår så här - den andra, lite mer härligt äventyrliga, längtar så att den spricker. Den vill bara köra nu, nu, nu. Sladda av vägen. Snurra runt. Slira. Halka. Väja. Skratta. Leka.