Det var verkligen en evighet sedan jag bloggade sist. Man kan väl nästan säga att det gick ur modet där ett tag och helt plötsligt hade jag inte så mycket att dela med mig av. Livet hemma i Sverige rullade liksom bara på. Jag kom tillbaka hem till Sverige, började jobba på ICA, tränade, bytte jobb till Friskis&Svettis och sedan träffade jag mitt livs kärlek. Yes, där kom anledningen; jag blev helt enkelt kär och det finns inte en jäkel som vill läsa om det. Han tog upp all min tid och fick ett ganska bra tag om mitt hjärta. Nu låter det som att det var en sommarflört, men än idag är han något av det viktigaste i mitt liv och vi är fortfarande tillsammans, förälskade ochväntar vårat första barn i september! Nu förstår ni att jag har något att blogga om, va?

När jag fick reda på att jag var gravid så ville jag läsa på om allt. Vem skulle jag vända mig till? Vilka barnmorskor finns det? Vilken mottagning rekommenderas? Vad får jag äta? Vad får jag inte äta? Vilken barnvagn? Finns det mammagrupper? Ja, allt mellan himmel och jord. Fast alla tankar var inte positiva. Att tänka på komplikationer, google missfallsstatistik, oroa mig för att jag andats in någon annans rök, inte våga träna, den konstanta tröttheten och sökandet på rörelser gjorde de första veckorna otroligt intensiva. Mycket av detta fanns såklart att läsa om på olika forum, men det slutade ofta med ännu mer oro.

Barnmorskan blev vansinnig och läxade upp mig varje gång för saker vi skulle och inte skulle göra. Efter detta brukade hon lugna mig med att säga att ”såhär är det bara, och du kan inte göra så mycket åt det”. Då var jag mycket lugnare. I ungefär 5 minuter.

Alla dessa tankar ville jag kunna läsa om. Jag ville kunna läsa om att någon kände samma sak som mig, att någon också var utan rörelser i flera veckor, att någon annan ätit mögelost, att den där andra kvinnan också hade haft ont just där och då. Jag sökte efter blogg, efter blogg, efter blogg och har hittills än idag bara lyckats hitta 3 stycken som jag verkligen håller hårt om. Så det vill jag ge er gravida. Jag vill vara ännu en gravidblogg för dig att läsa.

Idag är vi i v. 28 och alltså ganska långt gångna, men jag tänker att det inte gör något, för jag har fortfarande varit med om mer än en halv graviditet och har fortfarande det viktigaste kvar: förlossningen och att få träffa vår lillaflicka för första gången.

Så nu kör vi. Välkomna till ännu en gravidblogg!