Hej allihopa !

Nu börjar ännu en ny vecka & jag ska hinna med en massa saker i skolan. Om 2 veckor är det ju nationella prov i matte C så det blir en hel del plugg inför det - förhoppningsvis. Har även 2 redovisningar i svenskan imorgon & lite historia som måste arbetas med.

Visst kan man se detta som en negativ sak ? Att skolan tar upp så mycket & jag hinner inte med något annat typ, eller ?
Tänker du 'nej' så ljuger du ju - klart man kan se det negativt men det är ju så onödigt.
Ett tag - när det kändes som om det inte fanns ett slut på pluggandet - så tänkte jag bara negativt. Suck, suck, suck stod liksom skrivet i mina tankar. & jag hatar skolan i princip.
Efter några veckor hörde jag verkligen de negativa tankarna som om jag skrikit ut dem  & jag nästan skrattade åt mig själv. Det är ju pinsamt att tänka så negativt ! Och tro mig, jag är verkligen inte den enda . Dag ut & dag in hör jag andra som klagar över plugget, vädret, lärare som vägrar ställa in prov, maten, människors kläder, attityder, ångest hit, ångest dit osv osv. Finns det ingen gräns för hur mycket vi orkar klaga ?
Jag menar, jag är seriös när jag säger att det faktiskt finns de som har det värre än oss. Som de som mister någon som de älskar eller som ligger dödssjuk. OCH VI KLAGAR ÖVER VÄDRET?!
Ge er.

Vi måste börja tänka positivt. Typ väldigt nu.
Gör så att ni iallafall tänker ut - låt oss säga 3 - saker varje dag som är positivt. Det kan vara allt från att faktiskt hinna med bussen (även om ni fick springa), tog er tid att lyssna på läraren under lektionen eftersom han eller hon uppenbarligen är intresserad av det han/hon försöker lära ut, eller att det blir mer plugg gjort när det är dåligt väder ute. Bara små saker. Små saker blir något stort, och ni vet väl vad de säger ?
"Många bäcker små gör en stor å"

Upp med hakan - det finns alltid något som skulle kunna vara värre!

Puss !