Jag tvivlar faktiskt på att sådär jättemånga är uppe klockan 6 en lördagsmorgon i slutet av november, men we'll give it a try. God morgon på er iallafall.

Ni kommer aldrig tro mig när jag berättar hur gårdagen slutade, men jag brukar faktiskt inte vara sådär super komisk när jag är morgon trött .. Hursomhelst så kommer vi till Liseberg vid strax innan 8. Kallt. Inte lite kallt, utan kallt. Det bet verkligen tag i benen & då vår enda räddning var en stor öppen eld (som Mathilda trodde skulle ta eld i hennes hår av de små eld-flugor som vispades omkring, haha ) så tillbringade vid stor del av den första tiden där. Sen kom resten av gänget & det blev genast så att vi delade upp oss - hälften till is-baren & hälften mot glögg & mandlar - jag tillhörde mandel-gänget.

Under tiden vi gick där & letade efter glögg & mandlar så kom vi till ett fudge-stånd där jag & Caroline bestämde oss för att hugga in i några småbitar. Denna korta kö visade sig vara den längsta kortaste kön i våra liv & det blev en evig väntan (fråga mig inte varför vi inte gav upp .. ) . De andra bestämde sig för att vänta inne i glas-kupolen som låg en liten bit längre bort. Vi började med tiden längta allt mer & mer till att få göra dom sällskap i denna värmen.

När vi var klara började vi gå mot detta glas hus & in kommer vi i värme & julstämning. Men .. var är resten ? Vi började gå omkring & kolla runt & diskutera om de kunde ha gått in på förra stället vi var på, så vi gick dit också . Vid det här tillfället hade kära SPOTIFY varit ON under hela resan från jobbet & då så den var kanon död, samtidigt som det visade sig att Caroline inte hade någons nummer i den gruppen vi skulle möta upp, & mitt sim-kort gick inte i hennes mobil. Vi gick tillbaka till glaskupolen & kollade en gång till, men det var ingen där. Det såg ut som om vi skulle få tillbringa denna kvällen ensamma, så vi köpte våra varma mandlar & började traska mot utgången.

Har ni någon gång sett den lilla restaurangen dom har precis vid utgången ? Den vid skridskobanan nästan ? För 2 år sen åt familjen & jag julbord där, & det tanken slog mig inte förrän det stod JULBORD 175 :- på en stor skylt utanför - att det skulle finnas i år igen. Klockan var 9 & vi hade ätit lunch vid 3 - magarna kurrade ..

Så, kort & gott, jag & Caroline satte oss inne & avslutade dagen med julbord & bara njöt av värmen för en stund :) Det jobbiga var att det var en buffé så det blev en ganska tung mage man gick hem med - men värd varenda bit.

Till resten av gänget vill jag säga; vi saknade er - VART SJUTTON VAR NI ?!