Så många blandade känslor egentligen. Att plussa. Men ändå inte. Det tog oss 7-8 månader att bli gravida och när jag fick syn på plusset så tänkte jag "jaha. Nu ska vi alltså bli föräldrar". Det kom väldigt naturligt - vi hade ju haft all tid i världen att förbereda oss! 

Jag överraskade Fredrick på kvällen (hur jag nu kunde hålla mig hela dagen!) med ett paket på kvällen. Ett paket med två små strumpor i. Såklart så fattade han direkt. Vilken känsla.

Samtidigt ville vi ju inte skrika ut det till världen med en gång eftersom man är rädd för allt som kan hända. 

Nu i efterhand önskar jag att jag skrivit ner graviditeten dag för dag. Tanke för tanke. Och att jag skulle tagit ännu fler bilder! Men det kommer förhoppningvis fler tillfällen för det ;)

Mamma fick veta samma dag. Det samtalet gav mig mycket pirr i magen - jag var 'bara' 23 och även om mamma alltid stöttat mig i allt så undrade jag när det skulle vända, haha. 

Såklart så blev hon smått chockad men överlycklig och började gråta <3 älskade mamma.

Hur bra som helst och ger en skarpare inblick i förlossningsgången. 

Grym bok! 

Magen blev pyttepyttelite bränd igår, men ingen fara. Tänkte efter jag agerade men efter lite sökningar på nätet så visade det sig att det inte var farligt för barnet utan mer obehagligt för mig - det kan jag ändå stå ut med :) 

Den lilla sparkar och är lika glad som alltid! 

Nu ska det läsas i skuggan och kanske blir det en sväng till vattnet sen. 

Njut av sommaren! Imorgon är det v 32!

Antagligen inte. Det hade ju varit alldeles för sjukt. Kanske på BB och när du är fullt upp i dina krystvärkar. Men ärligt talat - hur långt kan en kvinnas tankar gå? Haha.

Jag hade precis varit uppe och kissat när jag skulle lägga mig i sängen igen men fick ta en extra djup andning för att stå ut med smärtan. Självklart började jag Google. MEN inte på familjeliv.se - antagligen hade jag varit halvvägs till förlossningen nu om jag lyssnade på de som skriver där. Istället är jag hemma.

1177 skriver dock att om man får det upprepade gånger så ska man iallafall ringa in för att de ska kunna guida en därifrån. Jag fick det bara en gång, och egentligen var det inte den värsta smärtan jag varit med om, den var bara så intensiv just där och då och kom från ingenstans. 

Tydligen finns det 3 ganska tydliga steg i värkar:

Sammandragningar - känns inte alls typ. Magen blir stenhård men gör inte ont. Verkar som att många tycker de hör ihop med när man är kissinödig?

Förvärkar - som en kraftig mensvärk. Väldigt kraftig. Jag har alltid varit skonad *peppar peppar* när det kommer till mensen - haft den i max 3 dagar och knappt känt av den alls. Inte lika skonad imorse dock.

Förlossningsvärkar - nu-ska-ungen-ut-värkar. Du ligger liksom redo att föda här. 

Hoppas nu att inget händer under semestern. Jag tänker inte föda med 10 italienare omkring mig och inte förstå ett ord. Det händer inte. Stanna där inne älskade du.

Idag var det väl extremt lite till lunch, men jag hade kunnat leva på salladsblad alla dagar i veckan vilket inte är så likt mig. 

Fredrick är ute och cyklar så jag passar på att pyssla lite här hemma. Tanken slog mig precis att jag snart måste börja tänka säkerhet. Vi har såna bras-verktyg vid spisarna (ni måste fatta vad jag menar, för jag kan inte förklara bättre..) och att hon skulle få tag på en sån gaffel är kanske inte ultimat. Sen behöver jag köpa korgar, handdukshållare, nappar, nappflaskor, blöjor och allt annat. Känns som att vi inte är hemma så mycket i augusti och sen åker vi på semester om en vecka. Ullared blir prio 1 när vi är tillbaka! Snäll som jag är så ska jag inte tvinga iväg min man på detta, utan det får bli en mamma-dotter-utflykt tror jag :) 

Nog ordbajs för nu. Dags för söndagsstäd! 

Både Apoteket och Kronan delar ut små gåvor när man är gravid. Som små paket i strumpan innan tomten kommer. 

Jag har hämtat ett paket från varje (kronan beställer man på nätet och hämtar ut i butik, Apoteket kräver bara att du behöver bli medlem) och är nöjd över att iaf äga två nappar och två nappflaskor - sånt man antagligen skulle köpt på Statoil på väg hem från BB sen. Och sen bröst-pads. Äntligen hjälp mot mina läkande bröst och inte bara mer tvättmedel till mina bh-ar.. 

Så hämta, hämta!

Nu är det mer fotboll som gäller! På tv alltså. 

Det känns så himla overkligt. Att 3/4 av graviditeten har gått idag. Jag är liksom 75% in i att ha ett litet barn att ta hand om. 25% kvar tills jag och Fredrick kommer få sömnlösa nätter, blöjbytesskiften och koka nappflaskor, men också 1/4 kvar till världens mäktigaste kärlek. Jag längtar efter henne så mycket att det inte är klokt!

 

Nu är den lilla ca 40-41 cm lång och väger nästan 1,5 kg. Det börjar kännas att det ligger något där inne nu. Hon sparkar, rör och har sig mer än någonsin. Plus att hon väger lite grann vilket känns när jag blir kissig så fort jag rör på mig. Än är hon ju inte tillräckligt stor för att inte kunna slå runt, men det dröjer nog inte länge innan man bara känner rena sparkar och sen vips så är hon ute! 

 

Bara 10 långa veckor kvar.

 

 

Idag är det alltså sista dagen jag är i v29. Om man tror ena appen det vill säga. Och hur är det ens möjligt?! Att ena appen säger att fredag är ny dag och den andra lördag - trots att båda har samma beräkningsdatum? Sjukt.

 

Hursomhelst så har jag firat med en bull-slinga. Ni vet en sån där som kommer i en centimetertjock skiva och som därför inte innehåller några kalorier. Den hinner ju avdunsta på vägen ner till magen.

Idag är jag antingen riktigt trött eller så ville den lilla prova på socker för en stund - för jag är så godissugen att jag går åt. Men jag vet att vi har glass hemma i frysen (Fredrick har dock semester så 100 är jag inte..) och att den kan få bli en liten efterätt idag. Eftersom jag skippade den igår. Den kan ju inte ligga där och ruttna. Det förstår ju vem som helst.

 

Annars är det torsdag idag, lillan har försökt tränga sig igenom magen ett par gånger och imorgon är det freeedag! Bara en veckas jobb kvar innan semester och Italien och all tid i världen att ägna åt min man, vår lilla och att boa i hemmet. När jag och mamma var på IKEA häromdagen så fick vi 1000:- i presentkort (som om hon inte köpt nog..!) att köpa saker som vi hade "glömt" haha. Så jag sitter och klickar mig runt på IKEAs hemsida för att hitta söta lådor och lite mer förvaringsmöbler att inreda hemmet med. Vi råkade också få med oss fel säng (den historien glömmer jag gärna - jag märkte det nämligen när hela sängen var ihopmonterad...!) hem så när vi bytte visade det sig att den nya (och finare!) sängen var 500:- billigare vilket betyder 500:- extra på presentkortet. Tack för det televerket!

 

 

Det är en faslig väntan på att den här ungen ska komma ut (nu ska vi inte säga för mycket - jag ser gärna ändå att hon ligger där inne till v 39-40), så något måste man sysselsätta sig med under tiden.

Jag har tillbringat förmiddagen med jobb varvat med babybox-sökande (gratis är gott!) och blocket annonser på madrass och åkpåse till vår vagn.

 

Vad snål jag låter? Det är inte så att varken madrassen eller åkpåsen kostar multum, men det är alltid skönt att spara pengar. Och på miljön - för att låta som en aktivist. (arkivist? aktivist? arkivist-ost?)

 

Så nu har jag klickat hem två lådor från apoteket som jag ska försöka hämta idag. Jag var till och med så despo att jag ringde i måndags till apoteket för att kolla om den fanns inne. Men den skulle komma i veckan, och det hoppas jag är idag :)

 

Igår var det mammaträff med världens finaste mammor. De är verkligen helt underbara. Trots att vi bara träffats en gång. Jag hann dock inte dit. För att vi har en bil som blivit påbackad och måste lagas. Men det är en annan historia. De är grymma vilket som.

 

Nu ska det fortsättas jobba!

 

Ibland blir jag så himla osäker och lite rädd. Jag undrar hur det kommer bli när vår lilla kommer ut, för jag tycker det är så himla obehagligt och läskigt att hålla i någon annans barn. Det känns så otroligt onaturligt och jag blir nästan lite skakis av tanken och ska hela tiden ha en ursäkt för att mamman ska hålla barnet själv och för att jag inte ska behöva ta hand om en gråtande bebis som känner min oro.

 

Måtte detta ge med sig. Fredrick kommer ju få ryggskott om han är den enda som ska bära.

God morgon på er.

 

Jag har säkert legat vaken halva natten inatt och väntat på att klockan ska ringa. Eller trott att klockan ska ringa. Det är så ljust ute nu att det känns som om jag försover mig varje morgon innan jag hunnit titta på klockan. Den känslan + lite mammasvett på morgonen gör att vem som helst skulle vilja stanna hemma.

 

Jag har 2 veckor kvar att jobba innan det är dags för semester. Vi ska åka bort 2½ vecka och de är så efterlängtade nu att jag nästan blir tokig. Det är lätt att gå och nojja över att vår lilla donna ska komma ut för tidigt, men vad oddsen egentligen är för att hon ska komma 6-7 v för tidigt vill jag inte ens kolla upp. Det blir bra. Vi får kolla upp lite sjukhus och så längs vägen bara :)

 

Igår monterade vi upp skötbordshyllan och dekorerade den med ett litet skötbordsunderlag (kanske det heter?). Jag har en massa andra söta saker jag vill fylla upp hyllan med, men jag måste ju spara något till semestern :)

 

 

Igår spenderades det ca 3 h på IKEA i hopp om att kunna dekorera hemmet med något fint. Istället mötte jag mamma och vi fastnade på barnavdelningen - mycket bättre! Avdelningen där må inte vara så stor, men alldeles tillräcklig för att man ska kunna fylla på lillans kommande dagar. 

Mamma ville prompt köpa något som vi kommer ha mer användning för och det slutade med världens sötaste spjälsäng med matchande skötbordshylla. Och en himla massa andra saker också såklart.

Visst låter det underbart? Absolut - tills jag kom hem. Fredrick mötte mig på gatan och vi hjälptes åt (= tjejen gör minst, killen mest) att bära upp sakerna för trappen. Sen började jag skruva ihop sängen. Jag skruvade och skruvade och var alldeles lyrisk. När jag kom till näst sista skruven så inser jag att - "men, det här är ju inte den sängen?". Så det var bara att skruva ner den igen. 

Fredrick, som såg min förtvivlan (MEN jag grät inte!), hjälpte mig att lasta in sängen igen för att åka tillbaka till IKEA och byta.

Slutet gott, allting gott. 

Nu har vi iallafall världens finaste säng som väntar på att få bli använd. September får gärna snabba sig på lite. 

Jag vet hur många "tecken" jag letade efter innan jag visste om det fanns en tjej eller kille där inne i magen. Arbetskamrater slog vad (med pengar och coca cola), mamma hade dubbelnamn och jag och Fredrick kallade den för "Anders" av en väldigt lustig anledning.

Så kom vi på första UL och tänkte att "nu skulle vi äntligen få veta". Tji fick vi och det var bara att traska hem igen - minstingen låg och tryckte rumpan mot min rygg och barnmorskan kunde inte se något. (Personligen tror jag att hon visst kunde se, men inte ville. Läste att de kan vara lite kinkiga när det kommer till det.)

Nu ska här tilläggas att jag är en fruktansvärt nyfiken person. Det absolut värsta jag vet är när folk säger att de har en hemlis, överraskning eller vet något som jag inte vet. DET ÄR INTE ROLIGT!

Så vi bokade ett nytt besök - denna gången ett ultraljud för att endast få veta könet, hos Barnmorskegruppen här i Göteborg. Underbar klinik.

- "Då kan ni se här vad det är" säger barnmorskan och riktar sonden mot framstjärten (jamen vad heter det då?!). Se vad? Jag kan inte se någonting! Det var det längsta uppehållet i mitt liv. Jag tittade mot Fredrick för att se om han hade rätt = en flicka = ett leende, eller om han skulle ha känt sig besegrad och att det var en pojke. Men han kunde inte heller se, det märkte jag.

- "Det är en liten tjej".

Lyckan spred sig i våra ansikten och jag kände hur nervös jag blev. Hur verkligt det plötsligt kändes. En liten tös!

SJÄLVKLART hade vi blivit lika glada för en kille, men så här var vår reaktion. Take it or leave it.

 

Nu sitter jag här och kollar vilka tecken som stämnde in på att det skulle vara en tjej, och om något lutade åt en kille. Jag vet att man inte kan vara 100% säker, men för oss är det en tjej än så länge.

Så för att visa er hur det var för mig så kommer en liten avbockningslista här. En av alla miljarder som jag läste innan.

 

1. Titta ner
Enklaste sättet är att bara ta en titt söderöver: Är magen låg väntar du en pojke, är magen hög blir det en tjej.

Min var as low as it could be. Hon har näst intill legat halvvägs ut under hela graviditeten. KILLE.

2. Räkna hjärtslag
Nästa gång barnmorskan lyssnar på din bebis hjärtslag så lyssna lite extra nog på vad hon säger. Har bebisen en hjärtfrekvens på 140+ slag per minut är det ett litet flickhjärta som slår. Är hjärtfrekvensen på under 140 slag per minut är det ett killhjärta.

Okej, hur ska jag kunne räkna det? Jag vet inte hur man räknar i vanliga fall. Jag har för mig att barnmorskan sa att det var typ 141 eller något, men det kan jag lika gärna ha drömt. 140-någonting var det iallafall. ALLTSÅ EN TJEJ.

3. Godisgris?
Har du fått ett omättligt sug efter surt och salt? Då väntar du en pojke. Om du istället bara måste ha glass var och varannan dag så blir det en flicka.

Jag behöver glass först nu. Jag älskar glass, men det har jag ju gjort hela tiden? Och jag kan lika gärna ta godis? Så vad är det då? En blandis? Har till och med för mig att salt var viktigt för mig första tiden. SÅ BÅDA.

4. Indiansk visdom
Enligt en legend om Maya-indianerna kunde de förutsäga könet på barnet genom moderns ålder. Jämför din ålder det år du blev gravid med årtalet då du blev gravid. Är båda jämna eller udda blir det en flicka, är en jämn och en udda blir det en pojke.

Jag var 23 när jag blev gravid - udda - och det var 2013 - udda. Så det borde bli en POJKE?

5. Fet och finnig
Får du tillbaka din värsta tonårshy under graviditeten med finnar och fet hud? Då ruvar du på en flicka. Enligt myten så stjäl bebisflickan sin mammas skönhet…

Jag har aldrig i mitt liv haft finnar på ryggen, men det kom både en och två stycken i början. De är dock helt borta nu. Tack och lov. FLICKA.

6. Ringlekar
Knyt en tråd i en ring, till exempel din vigselring. Låt ringen hänga framför magen. Om ringen snurrar i en cirkel blir det en pojke, om den pendlar fram och tillbaka gömmer sig en flicka i magen.

Okej, där går min gräns.

7. Bosatt över toastolen?
Led du av illamående hela första trimestern – eller kanske fortfarande? Då tyder det på att en liten tjej kommer att titta ut. Slapp du morgonillamående lär det bli en kille.

Ingenting. Jag har inte mått illa sedan dag 1. Ledsen för att jag mått så bra till er som mått så dåligt. KILLE.

8. Det hänger på benen
Har du tjocka och svullna ben så blir det en pojke. Har du istället tunna och smala ben så blir det en flicka.

Inga feta ben (än). FLICKA.

9. Kolla sängläget
Om du tycker det är skönast att ligga på vänster sida väntar du en pojke, föredrar du höger sida blir det en flicka.

 

Vi har två appar; den ena säger att vi går in i v 29 idag och den andra säger v 29 imorgon. Trots samma beräknade BF-datum. I början var det lite störigt - nu blir det som 2 julklappar på en vecka!

Så välkommen v 29 och vi ses imorgon igen :) !

 

 

 

 

God morgon på er!

 

Jag är redan på plats på jobbet och känner att den här fredagen är mer än välkommen! Jag räknar verkligen ner dagarna till semestern nu och tanken på ett få ta lååånga sovmorgnar till hösten när bebisen kommer (javiiiiiiisst!) känns helt okej. Undra om det är därför folk skaffar barn? Känns som en helt okej anledning för min del och plötsligt förstår jag de engelska familjerna på tv som sitter där med ett 10-tal barn.

 

Håll för ögonen ni som inte varit gravida och som inte tål snusk, för ett skepp kommer lastat.

Igår kväll började mina bröst läcka. Nej, det är inte första gången, men nu menar jag läcka på riktigt. Vid ett tillfälle såg jag en droppe rinna ner från höger bröst. Jag tänkte ju inte mer på det utan torkade bort och gick och la mig. Ja, nu förstår ni nog vart jag vill komma. Imorse när jag vaknade så är där en blöt fläck på lakanet. Hade jag varit en dreggel-fia så hade jag trott att det var slem som orsakat fläcken, men den var betydligt längre ner och jag är inte den som dregglar.

Tanken på att det kommer mjölk från mina bröst är inte något som jag fäster jätte mycket uppmärksamhet vid - det tillhör ju och är helt normalt. Det är mer normalt att det inte skulle göra det skulle jag säga.
Men nu är frågan vad jag ska göra åt saken? Jag kan ju inte sova med bh och pads instoppade - det är ju helt otroligt osexigt och då kommer jag aldrig få ligga mer i mitt liv. Fredrick kommer inte se på mig med samma ögon igen. Så det är uteslutet. Att tvätta lakan varje dag ligger inte heller så högt upp på listan, så vad gör jag?

Det blir lite googling på det här. För en gångs skull kanske det blir bäst att vända sig till FamiljeLiv ..